Jag har gett mig på vad som verkar vara ett omöjligt projekt. Nämligen att upplysa 08:orna om att Dalarna inte är Norrland. Jag möts med stor skepsis, tydligen är allt ovan Uppsala ett enda mörker. I framtiden tycker jag faktisk att det vore rimligt att visa hela kartan på geografilektionerna. 

Känns som att livet går i ett rasande tempo just nu. I morgon lovar jag att blogga, om något vettigt höll jag på att skriva men korrigerade mig hastigt. Jag ska blogga om någonting. Nu ska jag möta Charlotta för lite AW. Det gäller att hålla koll på sina prioriteringar. 

Kom just på att jag fortfarande är student också. Just nu kändes det väldigt, väldigt jobbigt. 

När man begärt lön och chefen ökar på med 700 kr, då kan man vara säker på att man är en riktigt usel förhandlare. 

Åtta till nio är det kaffe och macka, alltså ingen morgonstress. Alla är förväntansfulla, något mer uppklädda vanligt och det är gemytlig stämning. Samverkan är dagens ledord, ständigt aktuellt, kräver lagom med hjärnverksamhet. Anteckningsblock och godis på stolen, inbjudande.

Föreläsningen börjar, pennorna glöder. 15 minuter passerar och de första börjar lägga ner sina block, jag börjar fylla i hotell-loggan. 10 minuter till passerar och det börjar skruvas på stolarna, den första lämnar salen, chefen. Jag ritar mina första blommor. Tankarna snurrar, hur kan man tala så monotont? Har inte det här sagts förut? Var ska vi ha AW? Exakt hur fint väder är det ute?

Det blir paus, alla hinkar kaffe. Entusiasmen har lagt sig något. Kanske blir det bättre nu? Föreläsaren är ändå professor och har insett att det är dags att liva upp stämningen, drar ett skämt om japaner, skoj. Montonrösten fortsätter, få antecknar, många får akuta samtal på mobilen. Jag ritar sniglar.

Föreläsningen går mot sitt slut, alla väntar på det magiska ordet, lunch. Professorn vill att vi ska ställa frågor, en hand viftar. Han får onda ögat, inte sinka.

Stämningen bli åter hög i lunchkön. Ganska smaklös mat men ingen bryr sig, det är gratis.

Eftermiddagspasset skall vigas åt gruppdiskussion. Vi samlas i en jättegrupp. Ledningen skall diskuteras, favoritämne. 20 års missnöje komprimeras till en intensiv klagotimme. Jag tänker, hur hamnade jag här?

Eftermiddagsfika, kaka som kunde ha varit mer porös.

Sluttampen tar sin början, redovisning av gruppdiskussionen. Vem ska nu redovisa missnöjet, tystnad. Alla vill gå hem. Spridda applåder och jag lägger ännu en socialtjänstens dag bakom mig.

Min hjärna är slut efter massa ny information, min kropp är slut efter ett träningspass. Det var en mycket bra första dag på jobbet, alla verkade kanontrevliga. Tack för era söta sms och lyckönskningar. Ni är bäst. Nu ska jag lägga mig raklång i sängen. 

Marängsviss är vad jag är sugen på just nu. Hade jag haft någon hade jag ätit utan dåligt samvete. För idag har jag köpt ett par jeans i storlek 25.

Ha, det har jag inte klämt mig i sedan jag var en sådär 12 år. 

Eftersom SO nu listat sitt val och valde att gifta sig med Linda Bengtzing måste jag bara tillägga att jag naturligtvis räknar med att man har sex i ett äktenskap. Många, många gånger.       

Lyssnade på P3 idag, frågan ställdes då;

Du måste döda en, ligga med en och gifta dig med en. Valet stod mellan;

Brolle inklusive kör

Linda Bengtzing inklusive kör

Lotta Engberg inklusive kör

Klurade ett tag på mitt val men till slut blev det följande;

Döda Lotta Engberg. Spontant hade jag mer än gärna vigt den platsen till Linda Bengtzing men att ligga med Lotta känns inte direkt lockande. Dessutom måste jag ta i beaktan att hennes pappa är med i kören. Inte purfärsk direkt.

Ligga med Linda Bengtzing. Det tar verkligen emot att skriva men med den energin kommer det bli åka av i alla fall.

Gifta mig med Brolle. Det lätta valet. Vi flyttar till Boden, han kammar ner luggen och klinkar gitarr för mig varje kväll. Jag kommer stötta Brolle och också vara sjukt bitter på TV4.