Markus Krunegård, Joel Alme och dalasonen Stiko Per Larsson. April bli en bra månad. 

Frasse, mycket man i en liten förpackning. Just nu består mitt entourage av två hundar. Varje gång jag reser mig blir jag förföljd. Förhoppningarna står klara;

- Ska du kanske gå till kylen?

- Ska du kanske ta ut oss på promenad?

Jag är omåttligt populär just nu.

Jag har tidigare berättat att jag mellan varven lider av viss ordblindhet. Detta har i några dagar orsakat mig onödig tankeverksamhet.  På google har jag flertalet gånger läst en annons "här kan du lägga ut din snigelblogg,"

"vi har samlat alla de största snigelbloggarna." Naturligtvis började jag genast fundera, hur stort är egentligen intresset för sniglar? Finns det så pass många snigelbloggar att de fått en egen portal? Bör jag börja uppdatera mina snigelkunskaper för att hänga med? Idag upptäckte jag att det tydligen gällde singlar. Känner mig nu rätt lättad eftersom mitt intresse för slemmiga smådjur kändes rätt svalt.   

Kanske har ni precis som jag undrat vem som egentligen tycker att Let´s Dance är roligt. Svaret fick jag i fredags, det är SO. Iförd röda mysbyxor, med godisskål på magen låg hon och skrattade ljudligt åt Tony Irvings skämt. Det var en skrämmande syn.

Jag förstår om ni lagt era pannor i djupa veck och undrat om jag försvunnit från jordens yta. Så är nästan fallet, jag har adopterats vidare till Norrland. Jag befinner mig på landet med en uppkoppling som skulle göra Kristina Lugn stressad. Faktum är att det tog mig 10 minuter att komma in på den här sidan. Vissa hävdar att det är bra för mig att inte vara uppkopplad hela tiden. Dom har givetvis fel. Nåväl, ville bara meddela att jag lever. Nu är det dags att fika, saft och finsk pinne.

Ni behöver inte känna oro, jag är bara hemlös till och med nästa vecka. Igår träffade jag Anton, tror att hans hemlöshet hade varat något länge. Eventuellt har jag lite av en luffaraura runt mig just nu för han spanade snabbt in mig på Tunnelbanan. Så där satt vi och konverserade lite, hemlös till hemlös. Vi läste det han hade skrivit i Situation Sthlm och hade det ganska gemytligt. Gällande Metodpraktikan trodde han att marknadsvärdet kunde ligga på en 150 kr. Ändå inte så pjåkigt.      

Just nu är jag hemlös, det är jag och Torsten Flink. Visserligen har jag än så länge en soffa att sova på men det hade säkert Torsten också i början. Jens och SO har i alla fall adopterat mig ett par dagar, det tycker jag är trevligt. Deras vardagsrum är mi casa och i tandborstmuggen huserar nu tre tandborstar istället för två. Tror att dom känner viss oro för hur länge jag tänkt stanna. 

Vem kunde ana att jag ägde så mycket saker?