Kanske har ni precis som jag undrat vem som egentligen tycker att Let´s Dance är roligt. Svaret fick jag i fredags, det är SO. Iförd röda mysbyxor, med godisskål på magen låg hon och skrattade ljudligt åt Tony Irvings skämt. Det var en skrämmande syn.

Jag förstår om ni lagt era pannor i djupa veck och undrat om jag försvunnit från jordens yta. Så är nästan fallet, jag har adopterats vidare till Norrland. Jag befinner mig på landet med en uppkoppling som skulle göra Kristina Lugn stressad. Faktum är att det tog mig 10 minuter att komma in på den här sidan. Vissa hävdar att det är bra för mig att inte vara uppkopplad hela tiden. Dom har givetvis fel. Nåväl, ville bara meddela att jag lever. Nu är det dags att fika, saft och finsk pinne.

Ni behöver inte känna oro, jag är bara hemlös till och med nästa vecka. Igår träffade jag Anton, tror att hans hemlöshet hade varat något länge. Eventuellt har jag lite av en luffaraura runt mig just nu för han spanade snabbt in mig på Tunnelbanan. Så där satt vi och konverserade lite, hemlös till hemlös. Vi läste det han hade skrivit i Situation Sthlm och hade det ganska gemytligt. Gällande Metodpraktikan trodde han att marknadsvärdet kunde ligga på en 150 kr. Ändå inte så pjåkigt.      

Just nu är jag hemlös, det är jag och Torsten Flink. Visserligen har jag än så länge en soffa att sova på men det hade säkert Torsten också i början. Jens och SO har i alla fall adopterat mig ett par dagar, det tycker jag är trevligt. Deras vardagsrum är mi casa och i tandborstmuggen huserar nu tre tandborstar istället för två. Tror att dom känner viss oro för hur länge jag tänkt stanna. 

Vem kunde ana att jag ägde så mycket saker? 

T- Vill du ha något från affären?

N- Nej

T- Inte ens ett kinderägg?

Min coolhetsfaktor är verkligen lika med noll.  

Ni ligger säkert där hemma, pillar er i naveln och äter påskägg. Själv är jag mycket disciplinerad och studerar. Inte en enda skumhare så lågt ögat når. Visserligen sitter jag på Starbucks med en jättelatte i ena handen men ändå. Jag har tagit på mig mina bibliotekarieglasögon och försöker se lite viktig ut.

I min handväska ligger mängder av våtservetter. Dom måste jag ha hamstrat på någon restaurang. Jag tycker det ser obehagligt ut när dom ligger där och stirrar på mig. Som att jag skulle ha ett helt kompani med barn vars munnar bara väntar på att bli befriade från utsmetad blåbärspuré. Måste snarast göra mig av med dom.

Glad påsk på er mina kära vänner.

Det ringer rätt frekvent här hemma, alltid lika intressant eftersom jag inte pratar särskilt mycket turkiska. Nu har jag nyss haft ett samtal, försöker förklara att jag bara pratar engelska;

- But I only speak english

- ÅÅÅ, english english (lämnar över luren till nästa)

- Hi, looking for Tolga?

- Where you from?

- Sweden

- Arabic?

- No, Sweden...Europe

- I don´t know (lämnar över luren till nästa)

- Yes

- ÅÅÅ, english english. Me no english. Turkish?

- No, english

- Kurdish?

- No, english. Only english

- Me no english

- No, I understand that. I guess we can´t speak then

- No speak, bye bye

Alltid lika givande.