Jag lider av ständig beslutsångest när det kommer till mitt hår. Sist jag klippte mig ville jag verkligen gråta. Då hade jag kommit på att jag skulle klippa hellugg. Att jag hade ganska kort hår och att det då inte brukar vara så där jättefint med hellugg förträngde jag. Skuttade glatt in till en frisör och lät henne sätta saxen i det lilla hår jag hade och för varje klipp hon gjorde blev mitt leende lite svalare. Resultatet blev hemskt och jag fick dessutom det obligatoriska puffet uppe på hjässan. Vad är det med frisörer och det där puffet som ingen människa vill ha?? Min hjärna började snabb fundera på hur snabbt jag kunde få en hårförlängning. Egentligen borde jag ringa runt till alla salonger och varna för mig själv. Kommer jag in, klipp mig inte!! Det är alltid så med mig, jag fantiserar om frisyrer och tror att dessa kommer att göra underverk för mig. Bara jag får lugg, långt hår, kort hår etc. kommer jag att bli megahet. Varje gång jag klipper mig kommer det som en överraskning att det inte hände. Va, blev jag inte 1.75, smal, vältränad och fotomodell, klippte ju lugg för tusan!

Har vaknat och fått kaffe, gott. Kaffe och en ballerinakaka (censurerat för dig Tolga men du var inte vaken och kunde stoppa mig). Jag ska bli hälsosam, mycket mycket snart. Måste bara bryta mitt beroende till dom små nougatfyllda härligheterna. Tänk vad det är gott att få knapra av kanterna och spara den där lilla klutten i mitten till sist, ljuvligt!