Har nyss kommit in efter en långpromenad. Istanbul är verkligen kallt, grått och trist idag. På väg upp till lägenheten fick jag lov att dokumentera vår elementärt goda posthantering. Utanför dörren läggs alla brev, så får samtliga själv leta fram sin post. Inte helt konstigt att det har saknats något brev då och då. I trapphuset ligger en bunt med räkningar, som ni ser är kuvert överkurs.  

En väldigt otäck sak som under åren börjat visa sig är att min ständige vapendragare Sofia och T i stort sett delar samma hjärna. Dom tycker alltid samma sak och det är mycket irriterande. Det är actionfilmer, teknik, datorer, melodifestival och all möjlig crap.

Igår ville T titta på Transformers. Jag uppgav att jag inte tänkte titta på robotar som kan omformatera sig bilar, detta lika lite som jag vill titta på män som klär ut sig i trikåer. Snabbt fick T något drömskt i blicken och säger att Sofia, hon tycker nog att Transformers är bra.

Nu har jag och Sofias dude Jens lessnat på det här och bestämt oss för att äntligen göra den där resan till Las Vegas. Det blir partnerbyte på högsta nivå när en Elvis-imitation förevigar vår kärlek.  

Sen kan ni, Sofia och T titta på hur mycket actionfilm ni vill. Rösta på Cara mia i melodifestivalen och rabbla upp dom nya mobilmodellerna innan läggdags. Jag och Jens ska sippa drinkar på Hawaii, prata politik och känna oss viktiga.

Läste bloggen smeten och inlägget om walk of same muntrade verkligen upp mig. "Det går liksom inte att behålla värdigheten när man måste tacka för en trevlig natt iförd en one-size maskeraddräkt"

Jag älskar tanken på att det under kvällen kändes lite skoj med den där utklädnaden. När man sen ska åla sig i trikåerna morgonen efter verkade idén plötsligt sådär.

Att på morgonen traska hem i gårdagens festkläder är nog pinsamt. Att traska hem iförd supermandräkt tar pinsamheten till en helt ny nivå.