Idag är det dags att inviga det nya gymmet. Detta innebär att den obligatoriska fett och muskelgranskningen skall utföras. Jag hoppas på bättre lycka än sist, det blev liksom så trist stämning när han sa att jag var "very strong but to fat." Hoppas att dom pratar bättre engelska på det här stället, för ett kommunikationsfel måste det ju absolut har varit.

Jag gillar att vi i Sverige tar oss själva på mycket stort allvar. Vi är föregångslandet, ständigt i framkant. Det blir ibland lite lustigt när man tänker på hur litet Sverige är. Jag tänker exempelvis på vårt stora miljöengagemang. Att inte sopsortera är ju ett riktigt brott nu mera. Som den gamla tanten som la sin stekpanna utanför sopsorteringsstationen. Sopstationsspionerna hade en bra kväll och hon krävdes på skadestånd, 100 kr. Då tänker jag på det här landet, här bor ungefär 74 miljoner. Här pantas det inte ens, allt i samma påse, inga spioner. Jag brukar fundera på det när jag är hemma, när jag står där och skrapar matresterna i sin egna lilla påse. Men ur det lilla föds det stora, eller hur var det nu...

I lite bloggar här och var blottas vilka synder som skulle grävas fram i det fall herr Reinfeldt knackade på dörren med ett anställningsbevis i handen. Detta är min synder;

- Jag har inte betalat Tv-licens
- Jag har i min ungdom åkt fast för snatteri (jag och Nina mumsade Fanta och jordnötter i ett omklädningsrum)
- Rattonykterhet. Ett flertal gånger har jag kört upp till midsommar firandet. Inte särskilt långt och på en liten grusväg, dock ändå ett brott. Dessutom har jag en gång kört dagen efter utan att känna mig riktigt i form. Men det stundade fisketävling och den har jag ju inte missat sen typ 1982.

Ja, det blev ju inte så lång lista, jag ligger nog bra till.