Gjorde ett test, how and when will you die. Det sköna med testet var att jag slapp svara på några frågor. Bara genom mitt namn och födelsedatum så kunde mitt livsöde avgöras, mycket praktiskt. Mitt liv kommer tydligen inte att arta sig något vidare framöver;

Die on: October 31, 2015

Die of:Suicide

You will feel pain: True

Efter att jag nu avklarat mina tentor ska jag spendera några dagar så här. Dessutom är det bara två veckor kvar till hemresa, ljuvligt!  

Pratade med min mamma här om dagen då hon undrade vad jag önskade mig i julklapp. Jag känner att hon dels tar min start i Tjejvasan väldigt seriöst dels att hon är mycket skeptisk till om jag kommer att klara det;

N- Jag önskar mig massa saker till Tjejvasan, mössa, vantar, underställ. Jag äger ju inget sånt där.

B- Nej, du äger faktiskt ingenting som har med skidor att göra.

B- När ska du träna? Har ni fått snö?

N- Nej, vi har 15 grader och sol.

B- Då måste du åka hem och träna.

N- Jo, jag tänkte åka hem i januari...och träna...

B- Bra, vem ska vi ta som tränare?

N- Öh, tränare?

B- Vi tar Åke

N- Eller Gunde

B- Gunde har full upp med landslaget nu (helt utan ironi)

N- Men om han ändå tränar dom, en mer eller mindre spelar nog ingen roll...

B- Nej, jag tror faktiskt inte det går (helt utan ironi).

B- Nettan, nu känner jag mig fatiskt mycket osäker på hur det här ska gå...

Efter att jag gissade rätt på att lilla Ida skulle vara en flicka, så har jag fått hybris och tror att jag är ett orakel på att gissa kommande barns kön. Så här tror jag om framtida kläckningar;

Pontus och Yvonne- Kille

Gürsu och Julia- Kille

Jakob och Sara- Kille

Johan och Ylva- Kille

Magnus och Sofie- Tjej

Jag visste inte om det tidigare men jag befinner mig nog i något slags märkligt känsloläge just nu. Mest som en stor känslobomb. Jag funderar på stort och smått. Livet, julklappar, döden, kärleken. Jag känner mig rastlös men stressad, klarsynt men förvirrad. Lycklig men olycklig. Det är en konstig dag idag.

Den moderna massajen är prismedveten och kör WILLY:S

Norrköpings kommun har tröttnat på att diverse saker fastnar i avloppet, bland annat löständer. Om man har jobbat med russinmänniskor så vet man att det här med löständer, det är en stor grej. Varje dag är det någon stackare som får köra purévarianten på grund av saknad tandrad. Att gömma löständer är helt klart en pensionärsfavorit. I somras hade farmor självklart tappat bort sina. Där irrade vi sju stycken runt, tömde blomkrukor och utforskade diverse märkliga ställen i jakt på tänderna. Efter en stunds tröstlöst letade gav vi upp. Plötsligt sätter vi tårtan i halsen då min brors sambo ger upp ett glädjetjut och triumferande håller upp farmors lösgom. Sommarens viktigaste seger om man frågar mig.