Två minuter till deadline, gick visst inge vidare att hålla den. Känner mig helt anarkistisk som inte lämnar in tid. Klockan är ett och jag skriver om metadonbehandling för heroinister, det passar sig inte. Ett avsnitt Grey`s Anatomy och fantasier om Mcdreamy känns lämpligare. Kastar in handduken.

Bra orginallåt, bra tolkning, skön artistkombination.

Det snöar i Istanbul. Inte tillräckligt för att ha möjlighet att träna till Tjejvasan. Synd, verkligen. Soff fick sex gångers träning med en PT i julklapp. Jag förväntar mig storverk från henne. Dessutom förväntar jag mig att hon ska dra och jag glida bakom. Själv har jag inte pratat med min tränare sen han frågade mig om jag någonsin tränat förut.

Dessutom är jag fortfarande förkyld. Undra om det kan hålla i sig hela februari? Samma fråga dyker upp varje gång jag är förkyld, var kommer egentligen allt snor ifrån? Helt plötsligt är det som att ens huvud bara består av denna bakteriefyllda massa, märkligt.

Antar att det saknas många turkar på jobbet idag. Någon form av nederbörd och skubbningen är ett faktum. Stockholmare kan ses som snövana norrlänningar i jämförelse.

När jag tittar på bilden och vyn från terrassen är det idag inte vackert. Mycket öststat, marginell skönhet. Som att man när som kan förväntar sig en liten flygbomb.

Jag befinner mig i min kokong. Läser Tänker och sagt av Göran Persson. Läser, myser och skrockar glatt för mig själv. Jag blev utbuad av familjen när jag fick den i julklapp. Det är inte lätt att vara sosse idag.